Kvinnor kan
Så gissa vad jag gjorde igår om inte att FIXA SKRIVAREN ALLDELES SJÄLV!!!! Japp, jomensåatte.. Ganska stolt över mig själv. Jag satt och var otålig så jag googlade och testade lite olika saker och sen så vips så hade jag hittat och tryckt in något som gjorde att skrivaren jobbade och morrade i tio minuter och efter det hade den fixat hela problemet! Så nu kan jag skriva ut i svartvitt, trots att jag har de gamla utgångna patronerna fortfarande. Det känns otroligt härligt! En helt gratis skrivare, som funkar! Tack Tommy!! Och tack Ludvig och pappa, att ni inte var här igår så jag kunde vara frustrerad och ta reda på att jag själv kunde laga den utan er hjälp. Hehe... Vilken seger. I DONT NEED MEN TO SURVIVE!! (Ehm...)
Jag har varit duktig på en annan front också.. Igår när jag satt och knaprade på min kvällsmat i aftonskenet hörde jag ett knak. Som jag också kände, det var nämligen min tandställning(den lilla ståltrådsbiten som sitter bakom tänderna och håller dem på plats) som hade lossnat på överkäken. Men idag var jag så ofantligt duktig och ringde tandläkaren för att få gå och fixa hela baletten. Brukar inte ringa så snabbt efter, faktum är att tråden i underkäken gick sönder i somras och jag har fortfarande inte ringt och sagt att jag vill laga den.
Men jag ringde iallafall och jag fick en tid redan imorgon halv två! Så nu vet ni alla det utifall ni vill komma och hålla mig i handen då. Jag tycker inte då värst mycket om att laga sådana här manicker, det är outhärdligt oskönt när de slipar bort det gamla limmet, det smakar konstigt i munnen och så slipar de och limmar och har ett väldans härj överallt. Det var nog mest därför jag struntade i det i somras. Jag tyckte det var nog med sånt.
Ack, så glömmer man hur hemskt det var och blir villig att göra allt igen. Ungefär så som det är med att föda barn. Visst tycker ni allt att jag gjorde en korrekt jämförelse nu.
Just nu sitter jag här på en buss och följer en impuls jag fick förut om att åka till Kungälv och träffa vänner. Den impulsen kom så snabbt att inte ens Ludvig vet om att jag fick den, eller för den delen vet om att jag åker. Men det märker han förr eller senare, om inte innan så när han läser det här. Tjohoj
