Tiden i sepia.
Jag ska flytta.
Det är overkligt. Allt känns som en dröm. Det är svårt att förstå att det här ska hända, greppa tag om allt som hänt de här två senaste veckorna.
Jag började leta. Det var inte på långa vägar bråttom, men jag började surfa på lediga lägenheter och hittade ganska snart en jag ville ha. En liten drömlägenhet. Och den var lika fin inuti som den verkade.
"Jag söker den!" sa jag till pappa efter visningen och han höll med. "Ganska liten chans att jag får den, men jag söker den!" Skickade iväg sms till kompisar att de skulle hjälpa till att be för att jag skulle få den eftersom det var så många andra som hade vart och kollat på den.
Tre dagar senare sitter jag där med ett kontrakt i handen och skriver på. Går igenom allt med hyresvärden, nickar och ställer frågor och försöker verka som att jag är superlugn och har gjort det här mååånga gånger förut. Men jag är så sprittande glad att jag skriker i eufori och bara flyger ner för trapporna från hyresvärdens kontor när vi är klara. Trodde inte det var sant. Skrek lite till.
Sen kom alla papper hit och dit att fylla i, adressändringen, det ivriga letandet efter möbler och glädjen att berätta nyheten för alla.
Det har gått så fort. På ett kick fanns det en lägenhet med mitt namn på, precis den jag ville ha. Jag har varit snabb med att få ihop möbler, kolla omkring vad som fanns, och packa mina saker.
Jag har gjort en lampa i keramik. Nu är det bara ett par veckor kvar, och knappt det. Det är som att allting rör sig jättefort.. men jag står still.
När jag står där inflyttad kommer jag att vakna upp och undra vad som hände, hur kom jag hit? För allt var som i en dimma. Det hände, men kändes inte som att det hände på riktigt. Jag trodde att jag drömde fast jag visste det var sant.
Jag vet inte vad det är jag säger. Det är inte att jag har ångrat mig över att flytta. Kanske är det att hjärnan inte hänger med. Den tycker inte om förändringar.
Jag är rädd för förändringar. Men ändå så älskar jag dom.
Om två veckor står jag där i lägenheten, med min lampa av keramik i handen. Jag står och ser på medan dimman lättar
och säger hej till framtiden.
Hej.