turesdotter

Nämen hej älsklingar!

 

Vet ni, jag känner mig mer och mer som en husfru för varje dag som går. Och jag måste säga att jag trivs något otroligt i den rollen, jag känner mig som i mitt esse när jag får pyssla och städa, tvätta och fixa, laga mat och vara effektiv. Ja det framkallar en sådan eufori i mig så det är inte klokt. Bara en sådan sak som att diska eller plocka undan saker runtom i lägenheten kan framkalla kvitter och bubblande välmåendekänslor. Någon av er som varit med om det?

 

Ja. Det är ju lite tvärt emot hur det var när jag flyttade in här för snart fyra år sedan. Den Anna ville INTE ta i disken med tång och lägenheten såg jämt ut som den hade stått på huvudet och dansat salsa samtidigt, ungefär. Tur att mamma och pappa kom hit en gång varannan månad och städade... *host* 

 

Men vet ni, vad det var bra att jag ändå flyttade hemifrån och fick slängas ut i det okända, svåra, jobbiga... Kämpa med mina sämre sidor och bli mer självständig för varje dag. Jag hade ett mål för vart jag ville komma, och och började sträva dit. Jag såg inte då att det kunde vara möjligt att komma fram, jag tvivlade något otroligt men gav inte upp. Och mitt slit lönade sig.

 

Ja. Jag har ADHD men jag KAN(nu):

-Laga mat utan att distraheras, lika effektivt och snabbt som någon annan.

-Se vad som behöver göras, vara medveten om när min lägenhet är rörig och behöver röjas.

-Komma ihåg att tvätta och diska, och göra det regelbundet.

-Ha ordning och struktur på mina saker, rensa och arkivera regelbundet på skrivbordet så att jag alltid vet vart allting finns.

-Komma ihåg att osynliga saker behöver göras såsom att damma, gå ut med sopor & återvinning, dammsuga osv.

-Faktiskt hålla tider när jag verkligen anstränger mig.

 

 

Listan kan göras ännu längre, men vad jag vill få fram är att bara för att jag har ett eller två funktionshinder betyder det inte att jag har oförmåga till att lyckas med en del saker. Det betyder bara att jag behöver kämpa hårdare. Det är jag beredd på och det tänker jag göra. Tills ingen någonsin kommer kunna tro mig när jag säger att jag har haft stökigt och o-organiserat runt omkring mig, ja tills att de rentav skrattar åt tanken.

 

Och inte främst för att bevisa för någon annan att det går, utan för att bevisa det för mig själv.