VEM ÄR bövelen och VAD gör han i mitt ordförråd??!?

Nu är klockan halv två och NU har jag äntligen fått upp min kropp ur sängen. Och jag vill bara gå och lägga den igen. Jag är egentligen inte trött. Jag bara psykiskt trött och orkar inte ta tag i någonting.
 
Okej, jag kan ju berätta om hjältedådet som jag genomförde igårkväll då, eftersom att ni tjatar. När jag hade jobbat mina vanliga tre timmar igår så var jag helt färdig kan jag tala om. Jag såg stjärnor, nästan så illa var det. Så min plan var att gå hem och lägga mig i sängen och däcka där.
 
Men så är det också såhär att jag har gått runt i drygt ett halvår med otrolig frustration över min frys som någon vid flera tillfällen har råkat låta stå öppen flera timmar så att den överbelamrats med is. Frustrationen har bara växt och växt, man kan ju inte lägga in någonting där längre förrän det är täckt med is. Plus att kylen som sitter ihop med frysen får spader på termostaten så att den några gånger om dagen fryser och tinar sig själv i en enda rolig cirkel.
 
Så jag fick helt enkelt nog, och tänkte: "Jag har skjutit upp det här i evigheter, men jag kommer aldrig att ha energi för att orka göra det här, så jag gör det nu när jag egentligen absolut inte under några omständigheter orkar så att det bara blir gjort." Så då gick jag som en zombie och rev ut allt och lade i frysboxar och startade processen, och sen lade mig och sov en timma medan allt smälte och gjorde sen klart allt när jag vaknade. Och det gick! Frustrerande men det gick. Sååå skönt att få gjort. Och helt crazy sak att göra när man inte orkar.
 
När allt var klart kom Ludvig och godkände alltihopa. Sedan kramade han mig och berättade hur jag var bäst i världen, duktigast och vackrast och snällast och roligast och... ah. Typ det.
Äh, jag kommer egentligen inte riktigt ihåg vad han sa förnåt, men jag tänker att det kan ju inte vara så mycket annat än det som man vill säga till mig.